Vårt hus är ett av dom som blivit inmutade av Trafikverket p g a byggnationen av Norrbotniabanan. Sedan det hände har huset inte gått sälja och det har känts helt meningslöst att investera i dekorativa förbättringar. Det var ca tre år sedan vi fick det beslutet och det har varit jobbiga år. År av limbo i väntan på att livet skulle gå vidare. Men trots det har slutet på vårt eländet varit synligt. Det har hela tiden känts som att innan 2022 så skulle vår väntan vara över… Ända till nu.
Coronaviruset har slagit ner som en slägga i världens ekonomier. Inte minst i Sverige. Regeringen har gått ut med massiva stöd men tyvärr var dessa stöd främst till för att rädda finanssystemet… i vanlig ordning. Det första ekonomiska utspelet handlande nog mer om att dölja nyheten att bankernas säkerhetsbuffert togs bort. Att bankerna får 500 miljarder, som bara får lånas ut till företagen, känns bara fånigt när bankerna fortfarande står för kreditrisken. Dom lär inte låna ut en krona om dom känner att risken är stor att förlora pengarna. Dessutom är väl ett av de stora problemen i vår ekonomi att vi redan har en tung skuldbörda. Att låna ut ännu mer pengar lär inte minska det problemet.
När det gäller företagen så har regeringen sagt att dom skall rädda dom “livskraftiga” företagen. Vem som nu skall avgöra det? Vi väntar fortfarande på räddningspaket för medborgarna. Men hittills har det inte varit aktuellt. Några länder har redan gjort en del och många talar om det. Ur min synvinkel skulle det vara mycket enklare att alla räddningspaket gick till medborgarna. De pengar vi då får kan vi använda på företag vilket skulle ge intäkter även för företagen. Om vi just nu var tvungen att välja vilka vi skall rädda ekonomisk så borde det vara företag som faktiskt producerar någonting som samhället verkligen behöver och framför allt medborgarna. Är det en bransch vi inte behöver rädda så är det branschen som säljer värdepapper till varandra. Den ingår inte realekonomin. (Verkliga ekonomin).
När det gäller statsbudgeten så kommer den att vara svårt sargad under lång tid framöver och dom pengar som finns kommer nog i första hand att läggas på uppbyggnad av vård, säkerhet och näringsliv. Vi som bor i norra landsändan är vana att investeringar sällan prioriteras i vår region. Jag har talat med ett antal i vår ort och alla var överens om att vi nu kan glömma Norrbotniabanan under överskådlig tid. Förmodligen kommer dock inte Trafikverket att ta bort den blöta filt som ligger över vår fastighet som även fortsättningsvis kommer att vara osäljbar.
Jag och min hustru har p g a ovanstående beslutat att fortsättningsvis agera som att vårt hus inte kommer inlöst under vår livstid. Så till sommaren börjar vi tapetsera om i hallen och skulle det visa sig att vi har fel så har vi iallafall haft färgglada väggar under tiden.